Morgonen började tidigt och jag fick avverkat en runda på gymmet. Tyckte det var skönt att klockan inte var så mycket när jag kom hem och påbörjade mitt arbete i trädgården direkt. Lika bra när jag ändå var uppvärmd. Tänkte att jag skulle jobba på för att överraska hjärtat mitt som ligger och sover efter att ha jobbat natt.

 

Jag fick ansat plommonträdet och äppleträdet. Snabbt och lätt, check! Direkt efter det kom häckasaxen fram och jag skulle nagga av lite, eller en ganska bra bit på thujahäcken som har fått växa hej vilt sen MÅNGA år tillbaka. Svettigt, men det gick ganska bra, inte helt nöjd men jag kan inte trolla.

 

Jaha, då kom vi till det här tålamodsprövande möget. Att lasta på släpet och köra till tippen. Jag kan ju säga som så att här sitter jag och skriver nu, och jag har inte hittat en portabel som tagit lasten till tippen. Efter fyrtio minuters fibblande med detta förbannade spännband kastade jag möget och slet av grenar från lasten på släpet, och med gråten i halsen gick jag in och satt på kaffe och gjorde två smörgåsar som jag nu sitter och mumsar på. Mitt problem med spännbandet är att ägaren till spännbanden (nämner inga namn) har delat bandet från den saken som man spänner med och jag får f*n inte ihop det igen.

 

Jag hatar när saker tar tid, det ska gå snabbt och lätt så jag kan göra något annat sen. Jag gillar att checka av!  Jag hade ju planerat att jag skulle hinna med att röja lite till på resterande av häcken men det hinns inte. Nu sitter jag här och har lastat ett släpp som en överraskning till hjärtat när han vaknar som han får köra till tippen med, kul! SUCK!

 

Mmm vad gott det var med kaffe.....kanske ska ta några djupa andetag och gå ut och prova igen. Jag vill ju så gärna överraska honom.