Så taggad och sugen man kan bli på att få komma ut och springa. Det är när man känner så som man ska ge sig ut. Tänkte först sticka ut ensam men när jag skulle gå så stod den fyrbenta i hallen, hopkrupen och skakade i kroppen, med ledsna ögon stod hon och titta på mig och såg sådär övergiven och ledsen ut som bara en Boston terrier kan utstråla. Självklart kunde jag inte bara ignorera henne så selen kom fram och då blev hon superglad och sträckte på sig genast. 

Sitter nu och avnjuter en kopp kaffe och tror bestämt att jag ska gå ut i trädgården och mysa. Måste vattna mina grödor ;-)