Det är med en stor hård klump i hjärtat som jag försöker skriva orden... Natten har varit den längsta jag upplevt och ögonen är helt suddiga av alla tårar. Hjärtat rusar och det är svårt att andas. I två år fick vi låna honom och vi ångrar inte en enda sekund. (20130924-20151222)

 

Domen blev njurvikt som förmodligen var medfött. Blodprovet visade så dåligt värde och han led av det. Vetrinären sa att njuren kunde ge upp när som och rekommenderade sprutan. 

 

Jag fick köra hem från jobb och möta en väldigt ledsen sambo och en Chabbe som lekte med bollen lyckligt ovetandes om vad som skulle hända. 

 

Tiden står still och gråten attackerar stötvis. Chabbe finns inte längre med oss men han har i aldra högsta grad satt sina spår hos oss alla. 

 

Nu ser jag knappt vad jag skriver av alla tårar och Rossie står och vill trösta.

 

Tiden läker sår....