Jag var på ett borgerligt bröllop i går där en buddhist bjudits in att hålla tal under vigselceremonin.

Han pratade om att vägen till lycka var att flytta blicken från sig själv och istället se andra människor och bry sig om dem. Och inte bry sig av själviska skäl (för att själv blir mer omtyckt, älskad...), utan att ärligt och uppriktigt verkligen värna om andra.

Det var fint och tänkvärt tycker jag.

Jag hoppas att jag de allra flesta gångerna ser och lyssnar på mina medmänniskor. Jag tror faktiskt att jag gör det. Tycker att människor -och det de har att säga - är intressanta, och jag gillar att se/vara med nöjda och lyckliga människor = jag försöker prata med/lyssna och kanske hjälpa om någon inte mår bra.
:)

Verkligen jättebra skrivet!