Jag har gjort det, jag vågade! Jag är intagen i skolan, fått beviljat CSN-lån och sagt upp mig! En aning nervös eftersom jag tycker det är ett kryddmått (snarare ett litermått) vågat att säga upp sig, det är ju ändå ens trygghet, men äntligen ska jag få lära mig nya saker, utvecklas, träffa nya människor och förhoppningsvis gå ut skolan med bra betyg, och tanken är att detta ska leda till en ny karriär med bättre mående och lön. 

Helt fantastiskt att denna nyckelknippa ska få guida mig och visa mig vägen till den nya dörren som ska öppnas.

Tackar mina fina nära som hejar på mig och hjälper mig med positiva och pushande ord på vägen. Utan er hade jag aldrig vågat göra detta. Ni ger mig kraft, styrka och lite mer självförtroende. Klart att jag klarar av detta, piece of cake liksom! Jag kommer förmodligen fråga mig tusen gånger under läsåret vad tusan jag har gett mig in på, jag är inget läshuvud och ångesten kommer snabbare än vad jag hinner blinka. Men jag behöver utveckling och detta är en bra väg att gå, jag fixar detta.

Har märkt att jag hanterar denna situation på ett helt annat sätt än vad jag Jane brukar göra. Mina reflektioner, tankar och funderingar brukar överväldiga mig när det gäller större förändringar. Men jag har inte bekymrat mig över hur jag ska klara detta ekonomiskt, hur mitt schema kommer se ut, hur det ska lösas med den pälsklädde, kommer jag orka jobba vid sidan av, ska jag cykla eller köra bil? Nä, jag känner att allt detta får lösas efter hand, jag sover fortfarande som en stock på nätterna och det är jag tacksam för. I vanliga fall brukar jag ligga och sömnlös hela nätter full av ångestbollar.

Nu har jag fått i mig två koppar kaffe och huvudvärken har släppt, så nu tänkte jag hoppa i träningskläder och trotsa vädret och springa en runda. Behöver rensa huvudet. Hopp och iväg….