Tidig morgon med solen begav vi oss ut på en promenad utan någon aning om hur lång vår runda skulle bli.

Vi gick fasanrundan och på den mötte vi en ensam ganska skitig, andfådd hund. Först trodde jag att det var en varg, det såg ut så på långt håll. Vi gick förbi den och sen började den springa längs vägen vi gått på. Ganska snabbt blev det konstigt för det kom ingen ägare efter. Jag följde tasspåren i hopp om att se spåren leda in till husen intill. Tänkte gå in och säga till att deras hund är ute på äventyr helt ensam. Men spåret ledde till grinden och ut på vägen igen. Något inne i mig sa att det var något som inte stämde riktigt med denna hund så jag följde spåren och då såg jag att han kommit från ett jättestort skjul med höbalar. Nu bara MÅSTE jag få tag i hunden. Har den sovit i skjulet? Jag började springa och visslade och kallade allt jag kunde.

Flera kilometer gick och sprang jag och visslade. Ingen hund. Jag gick efter spåren och dem ledde fram till alla grindar till husen som den passerat. Fram till grindarna och sen vidare längs vägen. Ut på åkrar och in på förbjuden mark.

Sen fick jag syn på den lång långt borta på en grusväg längs en skogsdunge. Jag började springa allt jag kunde och ropade och visslade. Oj vad långt borta den var. Vägen var ju snirklad så det var längre än jag trodde. Precis när jag tänkte ge upp stod den och tittade på mig inne i skogsdungen. Jag kallade in den och gisses vad stor den var. Jag släppte lös min fyrbenta och kopplade denna trötta hund. Andfådd och trött lunkade vi tillbaka och jag ringde min sambo så han fick komma och hämta oss.

Vi ringde till 114 14 och anmälde upphittad hund. Gav den vatten och lät den vila. Ingen hade anmält sin hund försvunnen så jag lade ut en bild på facebook och efter det ringde min telefon varm. Så många som har ringt, tipsat om vems hund det kan vara och tack och lov så ringde ägaren.

”Är det en stor gul rälig hund?” Jo, det var ju en stor gul förfluffad pälsklump som luktade rätt så illa. Men rälig vet jag inte om jag vill påstå att han var! Han var ganska trevlig och mysig faktiskt. Han kom jättebra överrens med min lilla plutt.

Det visar sig att det är en hund som är upptränad till vakthund på en bilfirma, och inte vilken bilfirma som helst, utan det är där jag köpt min bil. Men jag kände inte igen hunden, nu i efterhand kommer jag ihåg hur rädd jag var för den stora hunden som stod och skällde på mig när jag körde in i verkstaden. Den har rymt flertalet gånger så dem var inte särskilt förvånad att han var ute på äventyr. Han är nu hemma i sitt vaktbås igen och jag hoppas att dem pysslar om honom. Han var rätt så utmattad.

Jag gjorde det jag vill och önskar att andra gör om dem ser min hund är ute och går/ springer helt allena. Inte ens ett tack har jag fått!!! Vad betyder det? Att dem skiter i hunden eller att dem är så trötta på att han rymmer? Själv hade jag varit överrumplad om någon tagit hand om min hund som var ute helt ensam i den stora världen som är full av faror.

Hade du tagit upp jakten på hunden eller hade du bara gått förbi och gått hem?

Så många delningar och så många som faktiskt bryr sig. Det är kul och det berör att se så många som bryr sig!