Kommentera här (2)
Tappat bort mig själv.

Jag har egentligen inte alls tid med att sitta här och skriva men jag måste få ventilera mig. Jag har kommit in i ett obehagligt stadie IGEN där jag inte känner igen mig själv. Alla kan ju tänka sig vad det innebär med att ha valp, all tid den kräver och framförallt ett tålamod som jag tappat bort. Jag råkade uttrycka mig i natt efter att ha blivit väckt av kräket och trampat i en kiss pöl att jag skulle kunna skjuta honom. Naturligtvis är detta inget jag står för och jag menade inget av det jag sa, tror knappt att jag var vaken ens. Usch vilken hemsk människa jag är! 

 

Det kan vara så enkelt att det bara är för mycket för mig just nu. Det tar på krafterna att hålla koll på valpen hela tiden och springa ut med honom på nätterna och inte minst att försöka få i honom maten. Jag är på helspänn hela tiden så jag uppfattar alla tecken från honom så han kan utföra sina behov ute, men helt ärligt, huset rasar inte för att han kissar inne, eller?! Blir orolig då han inte äter som han ska, och jag vet ju att han inte dör, han äter ju när han blir hungrig. Men jag är så rädd för att misslyckas med matterollen.

 

Skolan äter upp rätt mycket tid av mitt liv och med alla rättighet eftersom det är studier på heltid. Men att jobba extra på Ica var droppen som fått bägaren att rinna över och jag har faktiskt tagit beslutet att pengar går inte före mitt välmående så jag har sagt upp mig. Mitt sista arbetspass äger rum på lördag och det känns jätteskönt.

 

Imorgon ska det skrivas prov igen. Detta blir rena matteprovet då det är massa uträkningar i budgetar. Någonstans inombords så ser jag fram emot provet med ganska bra självkänsla men sen är det lärarens ord (detta prov kommer vara svårt för dig) som påverkar mig i bakgrunden och osäkerheten pulserar. Men jag ska allt visa henne! 

 

Beviset att det blivit lite för mycket för mig är att jag inte kan koncentrera mig på lektionerna och helt plötsligt orkar jag inte tänka. Det som är orsaken till att jag sitter här nu och skriver är att idag på lektionen började gråta, det gick inte att hålla inne och helt ärligt så vet jag inte varför tårarna kom. Hjärtat började slå snabbt och det gick inte att hålla inne. På lektionen fick vi i uppgift att skriva en rapport om det här som tagits upp i nyheterna om angorakaniner. Det blockade sig helt och tankarna tog över, men jag har en fantastisk klasskamrat som uppmärksammade att jag blev frånvarande och kom till mig och delade med sig av lugnande ord! Tack!

 

 

Så nu ska jag stänga ner här igen och dricka mitt kaffe och bara fokusera på att förbereda inför provet imorgon och allt annat får vara. Så hej på er! 


Kommentarer
Sandra

Åh skickar en bamse kram <3 när chabbe är jobbig och du är rädd för att misslyckas i din matteroll, vänd på dig och titta på Rossie, världens sötaste o goaste hund! Också kan du passa på o klappa dig själv på axeln lite ;)

Svar: Åhhhh dig behåller jag. Jag har inte tänkt så. Klart jag klara det, och jag tackar rossie för all hjälp. Hon gör ju trots allt halva jobbet:) kram på dig
Jane

2013-11-28 @ 20:56:51
URL: http://minimisen.bloggplatsen.se



Beatrice Rudberg

Det är svårt med valp, jag var evinnerligt trött på den vi hade på foder för 2 eller 3 år sen och tänkte och sa många fula tankar om honom. Det får man göra. Så länge man egentligen inte menar det:) Och som sagt, du verkar ha klarat en hund superbra så då kommer det här gå minst lika bra!

Men kom ihåg att tänka på dig själv och slit inte ut dig nu:) Det blir inget bra av:) Så ta det lugnt ibland också!

Kram

2013-11-28 @ 22:33:35
URL: http://coloursforlife.blogg.se/




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0